Första Disco-tävlingen

Igår va en sån SJUK DAG! Den va så bra och så absurd. Min älskade dansbästis, Veronica följde med mig igår till Rising Star-tävlingen i Västerås. Shit, va KUL vi hade. Vi ville knappt komma hem. Man känner idag i kroppen hur mycket skiiiit man åt igår. Frukost på Donken, överleva på godis i tävlingshallen, middag på Max och massa Ballerina-kakor sista biten hem. Så himla värt.

Jag hade min första Disco-tävling igår och mitt stjärnskott, Amanda hade sin första tävling i Hiphop. Hon var lugn, taggad och lite nervös hela morgonen. Men när vi körde freestyle cypher i vår uppvärmning så köttade hon på utan att hålla tillbaka. Då delade hon golvet med massa äldre dansare också. Modig liten tjej. När hon tävlade… Helsike va överlägsen hon var och körde lika bra som när vi kör våra privatlektioner i danssalen. Det är imponerande. Det gör inte jag kan jag säga. Jag blev en sån stolt tävlingscoach att jag ba ville gråta. Hon förtjänade verkligen att vinna. Amanda kommer ha en grym tävlingskarriär. Det här är hennes grej och är SÅ GLAD att jag är hennes tävlingscoach.

Nu kommer vi till den absurda delen. Det va när det va dags för mig att tävla. Jag hade värmt upp, gjort mina tävlingsritualer och koreografin satt som en smäck. NICE!!! Va lugn och bara längtade tills min rond. HAH! Jag kommer av mig i tredje åttan och då vart det kört. Kunde inte för mitt liv inte komma tillbaka in i koreografin. Jag ba köttade i min totala förvirring. Har aldrig varit så lost i hela mitt liv! Igår va verkligen en upplevelse för sig. Asså det gick inte ens att va ledsen eller besviken. Det va ba så stolpskott rubbat att det blev humoristiskt. Jag t.o.m mediterade efter ronden och gick igenom dansen igen (satt som en smäck) samt får pepp från coachen, Ida. NICE! Nu kör vi. Vad händer… Jo, exakt samma sak. I tredje åttan så skiter det sig och det blir ännu värre. Jag tappade allt som har med disco att göra och när jag ser på videon på stegen jag gjorde så känner jag ba… Vad gör jag? Vem är jag? Hur tänkte jag där? Jag va tvärsäker på att jag skulle komma 6/6 och va helt cool med det. Spela roll liksom. Det är första tävlingen, ett nytt sätt att använda tävlingsgolvet så palla va dum mot sig själv. Är så van vid att freestyla så vart SÅ svårt att fokusera på en koreografi.

Det vart prisutdelning och jag stod på sidan av var de pall-lösa skulle stå. Beredd på domen. Men jag kom 2a. Hur? Hur gick det här till? Hade skämtat och sagt till Ida när det va dags för prisutdelning att ”Nu går jag och kammar hem en 6e-platsmedalj”. Asså helsike sicken himla pepp-pingla hon är för övrigt. Mycket pga henne gjorde att jag va helt lugn med hur skit det kändes på golvet och hade så himla kul i alla fall. Har smågarvat hela dagen åt Idas reaktion när hon sprang fram och tog kort när jag stod på pallen.. ”Asså Emma… Va fan.”. Jag skakade av chock, glädje och hur himla humoristiskt allt va när jag hoppa ner och kramade Ida, Tobbe samt söta Alice och Filippa. Behövde många kramar. Jag och Veronica skrattade hela vägen hem. Det här, DET HÄR va humor.

Wow asså… Nästa tävling knäcker jag. Nåt gjorde jag ju rätt! Längtar till nästa helg. Då är det Hiphop och Slow jag ska tävla i😍

Advertisements
Annonser

Du kanske också gillar

1 kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.