Jag ska inte bli sån…

…som klagar på SL. Men däremot så vill jag rikta mitt patetiska avsky till att åka buss på Karlaplan/Östermalm. Jag blir inte arg på chauffören. Han gör så gott han kan och fattar att han inte kan bränna förbi övergångsställen med gående personer eller skita i att det är rött. Men jag tänker att jag tycker han ska göra det när jag väl står där skitstressad. Andra gången på raken det blir drama i min planering för att åka till FLEX. Bussen blir försenad… Missar min connection med Roslagsbanan och därmed missar bussen som går till FLEX. Förra gången så va jag tappet och sprang till Roslagsbanan och ramlar 2 m framför tåget och skrapar upp handen. Medan jag kravlar upp så åker tåget. Tack. Idag hände samma sak förutom att jag sket i att springa. Gilla ba läget. Då hjälper det att tänka på något annat som är mer irriterande så blir hela grejen mer mild. Är jag bitter? Nejdå…

Jag har kommit hem frän en 4 timmars långt lärarmöte på FLEX. Jag älskar lärarmöten. De är så mysiga, det är så skönt att få bolla idéer, diskutera showen och få kolla deltagarlistorna inför terminen. Jag är så GLAD! Jag är ensam Hiphoplärare och hiphopgrupperna har verkligen växt! Idag konstaterade vi att vi aldrig haft så många hiphop-elever som vi kommer ha den här terminen. Det är så underbart. Man blir så extra taggad. Jag påbörjar mitt andra är på FLEX och det är en arbetsplats som jag känner att jag aldrig vill lämna. I alla fall inte på ett låååååångt tag. På fredag smäller det. Då är mina FLEX-fredagar igång 😍

Vad händer nu? Nu ska jag äta middag och se något hundans bra på Netflix. Orange is the new black? Lite gifflar? Jo, tack. Det kör vi på!

Advertisements
Annonser

Du kanske också gillar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.