Surprises and living prices

img_5048ha__r-1

Igår ekade det på Mad Urban. Det var en dag som var udda, händelserik och väldigt fin. Men är svår att återge på något sätt. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja med för är som en urtvättad fuktig svamp i huvudet. Kanske behöver mer Pepsi Max. Ett ögonblick…

Mer Pepsi finns och jag kan fortsätta.. Gårdagen kan delas in i tre delar.

Del. 1 Privatlektionen
Igår hade Mad Dance Palace sin första privatlektion. Jag och Veronica må ha haft många klasser och privatlektioner genom tiderna… Men igår va extra speciell då vårt älskade bäbbeföretag hade sin första. Jag har sett en röd tråd när det kommer till vilka som oftast kommer out of the blue och söker privatlektioner. Det är nybörjarkillar på 20+ år som inte vill gå en gruppklass, men ändå vill lära sig dansa. Tycker det är underbart. Igår var inget undantag. Det är en snubbe som ska börja gå kontinuerligt privatlektioner för mig i Popping. Jag älskar att dansa Popping men blir sällan lektioner då det generellt inte är en sådan populär dansstil folk tar klasser i. Inte i min erfarenhet i alla fall. Det här med att barn har lättare för att lära sig må vara vetenskapligt typ bevisat men.. Jag upplever att det är rätt så bullshit. Den här eleven är 40 år, kom in och bara ägde samt hade aldrig tagit en dansklass i hela sitt liv. Han är ett praktexempel på att man kan bli grym oavsett ålder. Hade gjort en tuff koreografi för en nybörjare för att riktigt pusha gränserna för att se vart vi verkligen behöver lägga nivån. På en timme så kunde han göra stabila hitts, waves och isolations. Det som gjorde det var att han var så himla inställd på att lära sig och man märkte snabbt att han brann för det. Så himla coolt och det var så roligt att se. Va det är grym elev eller är jag grym på att lära ut? Jag klappar mig själv på axeln och säger starkt båda. Vill få han att börja battla på våra kommande tävlingar, tror att han kan verkligen utklassa. Känns jättebra. Är du btw, sugen på att ta privatlektioner? Skicka iväg ett meddelande. Kör järnet hela sommaren.

Del. 2 Elever blir vänner
Ni som känner mig vet att jag ledde en dansskola helt själv i ett par år. Underbart? Absolut! Energikrävande? Något så sjukt. Känslomässigt påfrestande? Går inte att beskriva. Gav en sjuk himla dansglädje och kärlek? Så KOPIÖST. Egentligen är det samma skola som jag och Veronica har nu, skillnaden är främst att vi har slagit ihop oss och har lika mycket ansvar. Det är samma elever, samma men utvecklat koncept och ändrat namn samt lokaler. Jag hade dansare som bestod av 5 fantastiska tjejer som var i mitt avancerade dansteam. Bl.a. var det Ida och även Veronica. Det är rätt skönt att inte vara deras lärare längre, utan att man nu är kollegor och vänner. Ida och Veronica connecta något så sjukt, vilket glädde mitt lärarhjärta enormt. Vi tre stod varandra gott nära. Igår så träffades vi alla tre och hängde i Humlegården. Vi skrattade, skvallrade, tryckte i oss pepsi max och glass. Det var så underbart att få sitta alla tre. Då blir man liksom extra tacksam över allt man har åstadkommit och gjort genom åren. Man fick tre världens finaste människor på köpet medan man gjorde det man älskade mest – att dansa! Himla teatralisk jag är, men det är ni nog vana vid.

Del. 3 Så himla sjukt
När vi satt där och hängde i Humlegården så kom det fram en mild och lite försiktig jämnårig kille med en snäll lugn aura och frågade om han fick sitta med oss. Han var med sitt kompisgäng från kyrkan och ville hellre sitta i solen än skuggan, som dem gjorde. Jag är ju rätt lätt på bollen så han inkluderades snabbt i samtalsämnena. Intressant person – enkel att prata med, visade sig att vi har rätt mycket gemensamt och var öppen men stark i sig själv. (Fick jag viben av.) Lite udda från vad man brukar möta på, men det var spännande. Men man var ju himla ställd över situationen då det va riktigt osvenskt. Man är ju inte jättevan med spontana, öppna svenskar som är sociala mot främlingar. Jag kan vara barsk och hård just när någon främling tar sig friheter och ger en otrygg eller sliskig vibe. Finns inga problem för den här damen att säga ifrån. Men jag ger ofta personen en chans. Det är kul att lära känna personer man inte är beredd på kan jag tycka. Jag tyckte det igår i alla fall. Något ni inte riktigt vet om mig är att jag har ett sjukt intresse för marknadsföring och grafisk design. En dröm/ett mål är att bli en frilansande Marketing Manager som kan skapa själv det jag får vision för. Detta är kunskaper jag kan dra stor nytta av för att få dansskolan och min passion för sociala medier mer framgångsrikt, unikt och brett. Grejen är ju att jag behöver lära mig mer, betydligt mer. Det är bara ett par månader sedan jag hittade verktygen för att kunna lära mig det på riktigt (asså grafisk skapande). Det går långsamt och det är frustrerande. Det visade sig att den här killen jobbar och har grym utbildning i just det. Vi snacka om att jag ska ta lektioner för honom så jag verkligen lär mig. Känner att jag tackar allt ovan för att han kom fram för det är PRECIS det jag behövde. Någon som är baksätesförare och sitter med pekpinnen med hur jag ska göra samt lär mig tricks och knep. Himla grymt. Plus att han bor basically på andra sidan gatan från mig och Oscar. SÅ HIMLA BRA. Skulle absolut kunna vara en potentiell ny vän såhär i efterhand och tror Oscar skulle connecta grymt med honom också.

Igår var en bra dag på alla sätt. Dagen kändes enoooormt lång då det var så mycket som faktiskt hände. Många intryck. Det var helt underbart att få komma hem till Oscar och mysa ner oss med pyjamas, nachos och Are You The One på ViaPlay. Lever livet och så mycket bara faller på plats. Jätteskönt. Nu ska den här dagen fortsättas.

Advertisements
Annonser

Du kanske också gillar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.