Dance competition

Danstävling i lördag. Två tävlingar t.o.m och vad blev det för resultat? Asså det vart något mittemellan av alla alternativ jag kunde komma på sist vi pratades vid.

Challengertävling arrangerat av Swedish Dance League, jag tävlade i Hiphop Solo Silver Ungdom/Vuxna. Jag va så äckligt nervös att jag var helt svimfärdig och spyredo. Ingen träning hade hunnits med för min tävlingscoach, Tobias Bader som har så sjukt mycket med sitt deltagande i Let’s Dance med Martina Haag. Det var nog det som gjorde mig mest osäker, trots alla snälla ord jag fick av min kära tränare. Första ronden var så sjukt hemsk, kände att jag underpresterade och inte fick feeling till musiken. Min nervositet var så illa att jag t.o.m kände att om jag inte går till final så behöver jag åka därifrån för min kropp skulle inte palla adrenalinet att köra Andra Chansen – så illa var det. Jag som är så hårdhudad var helt knäckt. MEN jag gick direkt till final, där kom strimman av glädje fram. Jag tycker att finalen gick väldigt bra för jag var mycket mer lugn. Men jag ska träna på footwork, förflyttning och nivåer till SM. Mycket blev som tunghäfta fast för kroppen. Var så orolig så vart stel. Det vart en besvikelse när jag väl va på plats vid prisutdelningen, men nu när jag har smält allt så är jag stolt över mig själv. Jag blev 4a av 15 vilket innebär att jag fick en prick, vilket i sin tur gjorde att jag gick upp till nästa nivå, vilket är Guldklass i Hiphop Solo Vuxna. Det tråkigaste med att inte komma på pallen var pga att pokalerna va så sjukt fina. När jag ser på domarnas bedömning i finalen så är det så sjukt jämnt och ingen domare var överens med den andra. En domare tyckte t.ex. att jag skulle ha vunnit och det va en tröst för min hysteriska vinnarskalle.

Mina elever i Stockholm Dance Team var i Norrköping samma dag och tävlade i Distriktfinalen i Danskarusellen. Det är svårt att återge då jag inte var där. Men jag va så stolt att jag grät hemma i soffan – tjejernas prestation gjorde mig så otroligt varm i hjärtat. Det är en sån gåva att se sina elever verkligen prestera. Det resulterade inte till en finalplats och roadtrip till Karlstad, men däremot fick min kära elev priset som Årets Scenpersonlighet. Det betydde mycket för henne, betyder mycket för SDT och det gav mig mycket också.

Mina vänner, det har varit en sådan otrolig nervexplosion den här helgen. Det är fascinerande att känslor kan göra en mer trött än en riktig ordentlig träningsvärk i kombination med lite sömn. När det blir så går det absolut över mitt skrivande med er. Det är inge snack om saken, men så får det va. Ni förtjänar ju ändå det bästa av det jag kan erbjuda.

Advertisements
Annonser

Du kanske också gillar

3 kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.